Jag är en gammal au pair. Det var så jag kom ner till Italien första gången. Nyss fyllda 20 fick jag ansvaret om två små pojkar som snart skulle fylla 1 år.
Jag hade bara vana av barn från praktik på dagis.
Men jag hade en naturlig fallenhet för det hela. Barnen älskade mig och jag dem! Och sakta lärde jag mig mer och mer. När jag väl lämnade familjen var pojkarna 3 år. Men efter 2 år som au pair så tyckte jag det räckte.
Jag blev kvar i Italien och fick jobb men för att tjäna lite extra pengar så började jag erbjuda mina tjänster som barnvakt och det öppnade mina ögon ännu mer. Jag var duktig på det!
Men jag var väldigt noga med vissa saker!! Jag vill till exempel ALLTID träffa barnen först! Det var inget jag tog ut pengar för utan det var något som för mig var en självklarhet. Jag kunde inte sitta barnvakt till ett barn som inte litade på mig. Så för mig har det handlat om en självklarhet att presentera mig för barnen innan jag sitter ensam med dem. Föräldrarna vill ju helst inte ha en främling som vaktar deras barn. Så varför skulle barnen vilja bli passade av främlingar?
I mina ögon så är de värsta missarna föräldrar gör, problem som påverkar hur man skall kunna genomföra barnvaktandet.
Jag har varit med om att föräldrar har lämnat mig ensam med deras barn UTAN MAT HEMMA!! Det ställde till problem för mig!!
Eller att de inte ger mig någon tid så jag sitter och väntar och väntar på att de skall komma hem istället för att gå och lägga mig när de kommer in rumlandes kl 3-4 på morgonen.
Eller familjer som inte betalar det överenskomna priset! Utan tycker att jag skall sitta barnvakt gratis. Jag får ju äran att ta hand om deras barn ju!
Nu skall jag snart ner till Italien igen och det är en av mina bästa barnvaktsfamiljer som hjälpt mig! De är helt underbara! Och självklart kommer jag sitta barnvakt åt dem när jag kommer ner igen! Deras äldsta barn känner mig väl och har saknat mig nu när jag varit borta. Och deras yngsta är så liten så han var inte född ännu när jag åkte hem förra gången. Men jag har träffat honom ett gäng gånger nu när jag varit nere och hälsat på. Så han känner mig också lite och ser fram emot att få leka med mig som han sagt. 
Det känns skönt att veta att mina barnvakts familjer tycker om mig!
Jag har kontakt med de 3 som jag trivts mest med och varit hos mest. Min gamla Au pair familj så har pojkarna idag fyllt 11 och deras föräldrar har hjälpt dem skaffa sig Facebook konton och bland det första de gjorde var att ta kontakt med sin gamla “Tata” (dvs mig:-) tata är lite svår översatt men här betyder det ungefär barnvakt). En annan familj så är mamman med på facebook och vi skriver ofta till varandra och hon är super glad över att jag skall komma tillbaks så hon får en barnvakt hon kan lita på igen. Sen så är det så klart den familjen som nu hjälpt mig att komma ner igen.
Det är underbart att vara omtyckt och det är ett gott betyg att både föräldrar och barn saknar mig.
Men många föräldrar vårdar inte sina barnvakter på rätt sätt och många barnvakter är inte så bra på att vårda relationen med familjen.
För mig så är det viktigt att de inte bara är “pengar” för mig. De är vänner som bjuds in när saker händer i mitt liv och som jag vänder mig till om jag tror de kan hjälpa mig! Precis som jag är väldigt mån om att vara där för familjen. Jag kommer på högtidsdagar, firar när barnen fyller år och deltar på barnens stora dagar i skolan och liknande. Barnen skall nämligen aldrig känna att jag bara är med dem för pengar! Jag är med dem för att de är de och att jag tycker om dem! Och då är det viktig att ge dem chansen att lära känna mig ordentligt innan jag lämnas ensam med dem!
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar