Blir mer och mer osäker på om jag är en tjej…

Jag minns min första kyss… Jag minns den väl. Jag var 15 år och den skedde på en bänk i Taizè Frankrike… Det var pirrigt. Jag trodde inte att någon någonsin skulle vilja kyssa mig men så dök han upp. Tomek även kallad Tomazo… Han var polack och två år äldre än min. Kom från Wroclaw (stavade jag det rätt tro??)

Min första pojkvän.

Detta var utsikten jag hade under min första kyss… bara att det var kväll

Det hela var så nervöst. Vi hade först spenderat några kvällar med att sitta och prata. Inget mer än så. Sedan så började det övergå till kramar. Sedan efter några kvällar så kom det. En kyss. Jag tyckte det var pirrigt och en konstig känsla. Men trevlig. Han var min absolut första pojkvän.

Det var konstigt att gå från den där som gick och var förälskad i smyg till den som blev omtyckt. Till den som blev kysst. Vi var tillsammans i några månader fast det blev på avstånd. Vilket var lite jobbigt då han inte ens hade telefon hemma hos sig. Han läste till jurist och var radiopratare på en populär radiostation. 18 år gammal så var han vuxen för mig. Ja han hade precis fyllt 18 och jag skulle fylla 16.

Han var så gullig… skickade mig mitt första och enda telegram på min födelsedag. Dessutom fick jag min första och enda blomsterbud skickad till mig. Det är något otroligt romantiskt för en 16 årig tjej som aldrig känt sig helt hemma. Helt omtyckt.

En fredag när jag kom hem från skolan så stod han utanför dörren. Det var en otrolig chock! Från att ha skickat brev till och från varandra i flera månader så stod han där. Utanför min dörr. Det var underbart och skrämmande samtidigt. Min föräldrar skulle bort dagen efter och inte sova hemma. Och då ville inte Tomek stanna. Han tyckte det var obehagligt nog att vi lämnades ensamma på övervåningen att sova. Mamma och pappa frågade om han ville sova på soffan i mitt rum men det kunde han inte. Så han valde att sova i all rummet utanför. Och det var bara för att det inte fanns plats för honom på botten våningen. Men han tyckte det var obehagligt att det inte fanns någon som var förkläde åt oss… Så dagen efter så fort mina föräldrar åkt så bad han om skjuts för att kunna komma till motorvägen och lifta hemåt igen. Ja för han hade liftat hela vägen upp och skulle lifta hela vägen hem.

 

När han väl var hemma igen så återgick vi till brev.Han frågade mig om vi skulle gifta oss en dag över en knagglig telefonlinje från hans skolas expedition. Och nervös och lite ställd tackade jag faktiskt ja. Men jag var så ung… Så fruktansvärt ung…  Snart insåg jag att det inte funkade. Hans brev visade mer och mer på våra skillnader och jag kände mig mer och mer som om jag växte ifrån honom. Så endag och jag måste säga tyvärr… så ringde han igen. Jag visste vilket jobb det var för honom att kunna ringa. Men jag ville inte göra slut via ett brev och då jag inte kunde nå honom på något nummer så var det bara att vänta. Då var jag tvungen att vara ärlig. Jag berättade för honom att det var slut. Att jag inte kunde.

Han blev förstörd och det tog flera år innan han slutade höra av sig. Han till och med liftade upp för att hälsa på mig igen. Men då hade jag gått från nykter i konfirmand till party pingla. Jag var då 18 år och mycket annorlunda från den jag var när jag var 15 nyss fyllda 16… Jag tror han blev besviken av den person han träffade. Men han fortsatte höra av sig i några år.

När det gäller mina första pumps… Hmm vet inte. Däremot kommer jag faktisk ihåg mina första stilettklackar!! De köpte jag på en outlet nere i Italien . Ivrigt påhejad av min bror. De hade jätte rea på dem så istället för att kosta 2500 som de gjorde i vanliga fall så betalade jag 480 spänn… Dålig investering.

Första gången jag använde dem så var jag på date med min dåvarande kille. Det var hysteriskt kul! Vi hoppade ur bilen och gick mot restaurangen där vi skulle fira min födelsedag på. Problemet var att för det första så består Modena av kullerstenar till 99%. Och sedan så var jag väldigt vinglig i mig själv. Kände det som om jag gick på styltor. Och dessutom så gjorde det snabbt ont. Fruktansvärt ont!!

Jag och R höll på att dö av skratt när han mer eller mindre fick bära mig den sista biten till restaurangen. Och väl där så slängde jag av mig skorna under bordet. När vi skulle gå så fick R sig ett gått skratt när jag bestämt tar skorna i handen och promenerar barfota genom stan tillbaks till bilen! Tur att det i september inte är så kallt!!!

Så rå snygga och skit dyra skor som jag aldrig kan använda. Kul att äga dem. Skall försöka leta upp dem och lägga hit en bild!

Tjejer minns sitt första par pumps bättre än sin första kyss - Sex & kärlek - Expressen.se